Sen jag flyttade till Norrköping har mitt liv fyllts av utmaningar. Den allra första utmaningen var att flytta till en stad där jag inte kände någon, och jag kände stora förväntningar men också en del bävan för det som komma skulle. Tänk om jag inte passar ihop med de i min klass. Hur gör man när man betalar räkningar? Tänk om jag inte klarar av studierna! Det visade sig snart att det inte var något att oroa sig för, även om jag fortfarande kan fundera på det sista av orosmomenten ibland.

Nästa utmaning blev då studierna. Jag var inte van vid det höga tempot, särskilt inte efter att ha tagit ett sabbatsår, och min studieteknik från gymnasiet lämnade en hel del att önska. Oron för att inte klara av studierna växte då programmering introducerades i mitt liv. Det kändes som något jag aldrig skulle förstå, men nu, ett år senare, tycker jag att det till och med kan vara ganska kul att programmera. Även om det inte gäller i språket Ada.

En spännande utmaning är att engagera sig utanför studierna. Det är något jag tyvärr missade under hela första året. Jag jobbade extra och kände inte att jag hade tid med något mer. Därför var det en stor utmaning för mig att söka till sektionsstyrelsen. Frågorna poppade återigen upp: Kommer jag verkligen klara detta?

För några helger sedan var det maKTSeminariet för styrelserna på LinTek. En av föreläsarna berättade om när han rodde över Atlanten, en verklig utmaning. Han lärde oss att vi kan faktiskt klara av vad som helst, bara vi antar utmaningen och vill klara av det. Han borde ju veta. Förra helgen var styrelsen på KickOff på Boda Borg. Där ska man klara olika rum i banor och man ska försöka klura ut lösningen för att kunna ta sig vidare till nästa rum. På banorna fanns olika svårighetsgrad, grön var lättast, röd medel och svart var svårast. Belöningen när man klarat en bana var en stämpel. Glädjen var stor för varje stämpel, men den var absolut störst när man klarat en av de svåraste banorna, en svart stämpel på papperslappen.

Grejen med utmaningar är att det ska kännas svårt. Annars är det ingen större vits med dem. När du klarat av en utmaning och lagt den bakom dig så har du växt som person. Ju svårare utmaning, ju mer har du växt och lärt dig. Man kan se tillbaka på vad man klarat och inse att man faktiskt är ganska bra.

Jag vill verkligen rekommendera alla att engagera sig på ett eller annat sätt. Sen kan man välja om man vill försöka på den gröna, röda eller svarta banan. Det finns olika stora utmaningar att ta tag i. Gör det –och väx som person!