Lagom då jag som kursansvarig tycker att vi lärt känna varandra lite grand, så lämnar jag kursdeltagarna. Åt sitt öde in i tentaperioden? Eller, vem vet, till något bättre?

Tentaperioden känns alltid på något vis avlägsen vid kursstart, då det är ett par månader kvar till tentamen. Mycket skall dock hända på vägen framåt; föreläsningar skall förberedas, lektionsmaterial skall produceras och levereras, inlämningsuppgifter och annan kontinuerlig examination skall hanteras, etc. Samtidigt skall studenters prestationer både bedömas och användas för nya avstamp i lärandet.

Det är ett ansvarsfullt projekt som man deltar i, och det är stimulerande att uppleva hur studenter tar sig an uppgifter och intresserar sig för sina studier! Och så hoppas jag att man som student känner att man hinner lära sig saker. Och det gör jag också! Jag menar alltså att jag lär mig saker!

Men oj vad tiden går undan! Plötsligt är det dags för tentamensperiod och tentamen. Det är inte att överdriva om jag påstår att en viss accelerationsfas i studenters pluggande kan iakttas då tentamen närmar sig. Speciellt under sista dagarna före tentan ställs frågor som inte ställts förut och dessutom i allt raskare takt. Jag försöker svara på allt som rör kursen! Utom möjligen på frågan: ”Kommer detta upp på tentan?”

Jag menar förstås inte att frågan ställs för att man skall få någon slags fördelaktig förhandsinformation om den kommande tentan. Den ställs faktiskt ibland, förmodligen lite aningslöst, av den milt frustrerade studenten, då ett visst svårt avsnitt av en kurs behandlas eller en utvikning från stoffet görs. Precis som om det kursinnehåll som examineras är exakt det som är intressant och värdefullt och meningsfullt att lära sig. Resten kan få anstå och hör inte till saken, så att säga.

Frågan är förståelig ur ett visst perspektiv. Studenter kan känna stress över sin egen poängproduktion (är det vad vi alla håller på med?) eller för att man har alltför många examinationer under en viss tentaperiod eller att man allmänt måste ”effektivisera” för att kunna hinna med allt annat viktigt.

Ur ett annat perspektiv manar dock frågan till eftertanke och väcker istället nya frågor! Uppfattas kursinnehåll, lärande och examination som helt skilda saker? Har jag kanske missat något i kursupplägg, planering och genomförande? Är examinationen dåligt kopplad till kursmålen? Är målen för kursen otydliga? Ges inte tillräckligt med utrymme för eftertanke och reflektion? Eller finns det för övrigt inte tillräckligt med incitament för att studenten med brinnande intresse skall ge sig i kast med kursstoff och kurslitteratur, suga i sig kunskaper från alla håll, från lärare, kurskamrater, böcker och Internet? Och hur ändrar man i så fall på allt detta så att det vi gör kan ge stöd till riktigt lärande?

Jag kan inte svara vare sig ja eller nej på ovanstående fråga. Inte då den ställs i det sammanhang jag menar ovan. Snarare vill jag ge budskapet att studiernas mål är ju att man skall lära sig saker och sätta in i kunskaper i viktiga sammanhang för att kunna förändras, påverka och förbättra villkoren för sig själv, sin omgivning och det samhälle som vi människor lever i. Att studera innebär alltså inte primärt att klara en viss examination vid ett visst givet tillfälle - tentamen. Det innebär dock ett ansvar att då man är med i detta. Tentamen kan då i bästa fall ses som ett avstamp till något ytterligare och nytt, samtidigt som den är ett sätt att få ett slags kvitto på att man nog är på rätt väg!

Om däremot frågan: ”Vad kommer på tentan?” ställs för att i akt och mening få reda på vad som krävs för att få godkänt resultat, eller ett visst betyg på en kurs, så är frågan i allra högsta grad berättigad. Svaret bör ju finnas i studiehandboken och kursinformationen! Om frågan ändå ställs på detta sätt, så innebär det att en fördjupad dialog om detta behövs!

Laddar kommentarer...